Det finns flera olika formler för att bestämma uppskattade kaloribehov. Alla är baserade på principerna om energibalans: Energi som används upp eller förbrukas hela dagen borde jämföras för att bibehålla vikt. Viktminskning inträffar när energiintaget är lägre än den beräknade energiproduktionen, och viktökningen uppstår när energiintaget är större än beräknad energiproduktion. Många olika faktorer påverkar andras energiproduktion, t.ex. ålder, kön, höjd, vikt och energinivå. Det är viktigt att bestämma det dagliga kaloriintaget, för att uppnå rätt energiinsatsbalans som passar din livsstil.
Vilande energi
Kaloriska intagekvationer bygger på att man bestämmer personens viloläge. Detta är den energi som behövs för att upprätthålla livet och för att hålla hjärtat, lungorna, hjärnan, leveren och njurarna fungerar som de ska. Enligt boken Nutrition Therapy och Patofysiology står den genomsnittliga nordamerikanska vilopostutgiften för cirka 60 till 75 procent av den totala dagliga energiförbrukningen. De återstående energikostnaderna är genom fysisk aktivitet, cirka 25 procent, och genom den metaboliska processen att smälta mat, cirka 10 procent.
Harris-Benedict-ekvationen
Harris-Benedict-ekvationen är en av de mest populära ekvationerna för att bestämma energibehovet av näring och vårdpersonal. I denna ekvation beaktas en persons kön, ålder, höjd, vikt och nivå av fysisk aktivitet. Ekvationen för män är: 66,5 + 13,8 x (Vikt i kg) + 5 x (Höjd i cm); 6,8 x ålder. Ekvationen för honor är: 655,1 + 9,6 x (Vikt i kg) + 1,9 x (Höjd i cm); 4,7 x ålder. Dessa ekvationer multipliceras sedan med en energifaktor för att bestämma uppskattade kaloribehov. De fysiska aktivitetsfaktorerna är 1,2 för stillasittande personer, 1,3 för måttligt aktiva personer och 1,4 för aktiva personer.
Världshälsoorganisationens ekvation
Världshälsoorganisationen (WHO) utvecklade en ekvation för uppskattning av energibehov på 1980-talet. Ekvationen är baserad på en persons kön, åldersintervall och vikt. Vem kände inte att höjden var nödvändig för att inkludera i sin ekvation. Ekvationerna är följande: Kvinnor: Ålder 3 till 9 år = 22,5 x (Vikt i kg) + 499 Ålder 10 till 17 år = 12,2 x (Vikt i kg) + 746 Ålder 18 till 29 år = 14,7 x (Vikt i kg ) + 496 Ålder 30 till 60 år = 8,7 x (Vikt i kg) + 829 Ålder över 60 år = 10,5 x (Vikt i kg) + 596
Män: Ålder 3 till 9 år = 22,7 x (Vikt i kg) + 495 Ålder 10 till 17 år = 17,5 x (Vikt i kg) + 651 Ålder 18 till 29 år = 15,3 x (Vikt i kg) + 679 Ålder 30 till 60 år = 11,6 x (Vikt i kg) + 879 Ålder över 60 år = 13,5 x (Vikt i kg) + 487 Återigen multipliceras dessa ekvationer med samma fysiska aktivitetsfaktorer för att uppskatta dagliga kaloribehov.
Mifflin-St. Jeor Equation
Enligt Nutrition Therapy och Patofysiology, Mifflin-St. Jeorekvationen utvecklades 1990 och har validerats av mer än 10 studier. Mifflin-St. Jeor-ekvation blir populär bland näringsexperterna för att exakt uppskatta kaloribehov. Ekvationen är som följer: för kvinnor = 10 x (Vikt i kg) + 6,25 x (Höjd i cm) - 5 x ålder - 161; för män = 10 x (vikt i kg) + 6,25 x (höjd i cm) - 5 x ålder + 5. Dessa ekvationer multipliceras också med samma fysiska aktivitetsfaktorer för att uppskatta dagliga kaloribehov.
Vilken ekvation att välja?
Enligt American Dietetic Association, Mifflin-St. Jeorekvationen har visat sig vara den mest tillförlitliga för att förutsäga faktiska utgifter för viloläge inom 10 procent. Ekvationen rekommenderas av näringsexperter. För ytterligare förståelse för dagliga kaloriintag behöver en hälsovårdspersonal konsulteras.