Ultraviolett (UV) ljus är en typ av strålning som generellt har negativa konsekvenser för levande celler. UV-ljus har emellertid motsatt effekt på jäst, eftersom strålarna kan ge ökad jästproduktivitet. Experimenten i denna interaktion mellan UV-ljus och jäst började 1920.
Ökad tillväxt och reproduktion
En 1940 studie vid University of St. Andrews publicerad i "BioChem Journal" slutgiltigt slutsatsen att UV-ljus exponering avger kvävehaltigt material från jästceller. Det mesta av detta material är en amino-N-substans, som, när den frigörs i det omgivande medlet av jästceller, underlättar deras tillväxt och reproduktion. Detta sammanfaller med resultaten från en 1923 studie publicerad i "University of Chicago Press" som också visade att UV-ljus exponering ökar jästproduktionen. I den studien uppvisade bryggerjäst en snabbare fermentationshastighet.
Membran Destruction
UV-ljus tränger sakta in och förstör cellemembran av jäst. Denna process är den troliga orsaken till cellernas utsläpp av kväveformiga material. Liknande material frigörs också av jästceller under direkt destruktion av cellmembran genom andra metoder. UV-exponering, när den kontrolleras, initierar emellertid, men fullbordar inte cellupplösning. Detta har fördelen att frisätta tillväxtinducerande föreningar i jästmiljön samtidigt som cellerna hålls intakta.
Celldöd
UV-ljus, i stora mängder över längre tidsperioder, dödar slutligen jästceller. En 1920-studie som publicerades i "Botanical Gazette" noterade att jäst har ett tröskelvärde, varefter det dör från överexponering till UV-ljus. Denna tröskel beror på styrkan hos UV-ljuskällan och tiden för exponeringen. Studien noterade att så lite som tre minuters exponering kan döda jäst från hög UV-ljusstyrka, medan University of St. Andrews studerar exponerade jäst till sex timmar av UV-ljus, vilket dödade 60 procent av jästcellerna. Sålunda är en balans mellan UV-intensitet och exponeringstid nödvändig för bestrålningen för att ge önskade resultat.
